
Alba är en rosgrupp med många
familjemedlemmar på Österlen. Dess väldoftande vita, ibland
rosafärgade blommor pryder gamla buskar i de flesta byar och fiskelägen.
Albarosorna gladde människan redan på tusentalet före Kristus. Mest
vanlig är Alba Maxima, också kallad Jungfruros och Bondros. Kärt barn
har många namn, heter det ju, och i fiskelägena är Alba Maxima även känd
som "Dassarosen". Ofta planterades två buskar, en vid husets ingång,
oftast till höger om trappan, och en andra buske vid utedasset. I båda
fallen för att hälsa besökaren med
sin väldoft. Rosa Alba kan växa i den mest eländiga jord, uthärda
havets kalla vindar, och ändå bli mycket gammal.
Ros 194 är upphittade i
en liten trädgård i Sandby som en gång hörde till en trädgårdsmästare.
Andra albarosor som
tidigt hittade hem till Österlens trädgårdar hör ’Madame Plantier’,
’Minette’, ’Maidens Blush’, och ’Suaveolens’.
Fyndplats:
Sandby
Fynddatum: juli 2007
Blomman: Nyutslagna blommor är mer
champagnefärgade än vita, särskilt tydliga är de krämfärgade till rosa
kronbladen vid blommans mitt. De inre kronbladen är små och ”knycklar
ihop sig” kring ögat.
Blad och taggar: Blågrönt och strävt
bladverk. Kan drabbas av rost. Få men vassa och kloböjda taggar.
Doft: Stark och härlig, med spår av
mysk och citrus.
Blomning: Från första hälften av juni
och ca tre veckor framåt.