Historia om Bergengrenska Trädgården | ||
|
||
Våren 1943 slog tre kulturvårdande herrar ihop sina kloka huvuden och presenterade en spännande trädgårdsidé: En asyl för gamla skånska rosensorter skulle skapas i Bergengrenska trädgården. Bakom planen fanns Gustaf Åberg, Österlens museum, trädgårdsmästaren Olof Håkansson och Erik Lundberg, en av Sveriges främsta trädgårdsarkitekter. De tre rosenvännerna var långt före sin tid. Trots Lundbergs ritningar och Alnarps utlovade medverkan, kom planen aldrig att förverkligas. Först idag, mer än 60 år senare, har våra äldsta kulturrosor fått en fristad i Bergengrenska trädgården. |
||
|
||
Bergengrenska gården med tillhörande trädgård har gamla anor. Den nuvarande byggnaden är från 1818, men det två meter höga och fyra meter breda buxbomsbuskaget är troligtvis redan planterat på 1700-talet. En gulnad stadskarta från 1657 visar att det fanns en gård där vägarna från Tommarp och Simris
Tillsammans med den ”Johanssonska” (idag Apotekarns trädgård), ”Pettersonska” och ”Kockska” bildade den Bergengrenska trädgården i mitten av 1800-talet ett grönt hjärta mitt i Simrishamn. Till vissa delar finns det kvar än idag, dolt för omvärlden bakom plank och husfasader. Mot Stortorget visade Bergengrenska gården upp sitt stadsansikte, men bakom det imposanta boningshuset mötte besökaren en gårdsplan och en trädgård som lika gärna kunde ha tillhört en välbärgad bonde på landet. ”Först en gårdsplan med ett vårdträd, sedan genom en grind in i trädgården med dess förgrund av buxbomparterrer, blommor och ädla träd, och i bakgrunden fruktträdgården”, skriver skalden Theodor Tufvesson i Täppan 1935. Indelningen finns kvar idag, om än med något annorlunda innehåll. Den stora köksträdgården, som upptog halva trädgårdens yta, har idag ersatts av en kryddträdgård och doftande rosenrabatter. |
||
|
||
|
||