Österlens kulturhistoriska rosor


	Remontantgruppen
	Remontantrosor är gammaldags buskrosor med återblom. Bland förfäderna till dessa populära 1800-talsrosor finns bourbonrosor, portland- och kinarosor. I Remontantgruppen hittar vi rosor med underbara, stora blommor och vackra knoppar, men förädlarna försummade resten av plantan, vilket ledde till att flera sorter har ett alltför glest växtsätt, med styva och upprätta grenar. Remontantrosorna nådde sin höjdpunkt under andra hälften av 1800-talet, då de var de mest planterade rosorna i Europa. Några sorter blev även populära på Österlen. Under 2003 års rosinventering återfanns två av de bästa remontanrosorna: vita ’Frau Karl Druschki’ och ’Ulrich Brunner Fils’ med utsökt vackra blommor i karminrött. Remontantrosorna ska odlas på varma, skyddade växtplatser i god jord. De kräver korrekt beskärning, riklig gödsling och vattning för att ge sitt bästa. Skall vintertäckas väl i hela landet.		Frau Karl Druschki

	‘Captain Hayward’, 1893 Stora, fyllda blommor i karmosinrött. Stark doft. Ger ett svagt återblom. Sätter nypon. Mörkgrönt bladverk. Taggar i olika storlekar. Höjd 1,2 m. Zon IV. ’Fischer-Holmes’, 1865 Stora, fyllda blommor i karminrött med sammetslyster. Stark doft. Kontinuerlig återblom. Mörkgrönt bladverk. Något glest växtsätt. Små taggar. Höjd 1,5 m. Zon III. ’Ulrich Brunner Fils’, 1881 Stora, tätt fyllda, välformade blommor i karminrött med lila ton. Blommar rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Svag återblom. Mycket väldoftande. Odlas för framställning av rosenolja. Grågrönt till mörkgrönt bladverk. Få taggar. Höjd 1,2 m. Zon III. ’Frau Karl Druschki’, 1901 Även kallad ”Snödrottningen”. Ansågs länge vara den vackraste vitblommiga rosen, trots att den är doftlös. Stora, till mycket stora, fyllda blommor i vitt. Matt bladverk i grågrönt till mörkgrönt. Taggig. Kontinuerlig återblom. Höjd 1,2-1,5 m. Zon III.

	Hem		nästa \| stäng fönster