|
Westerland
Denna moderna buskros har en orange färg som enligt vår erfarenhet
delar svenska folket i två läger, de som tycker att den är vulgär och
ett praktexempel på smaklöshet, och de som tycker att det här är en
ros som man bara måste ha. Oavsett vilket har sorten rent
odlingsmässigt en hel del fördelar med tanke på friskhet,
härdighet,doft m.m.
Rosförädlaren
Kordes som har gjort den här rosen döpte den efter Tysklands
västligaste stad Westerland, beläget på ön Sylt och jag gissar att
den orange färgen ska påminna om solnedgångarna över havet där.
|
|
Valdemar
För ca. 20 år sedan gjorde Bengt
Lövkvist från Eslöv tillsammans med hustru och några vänner en resa i
Danmark och bl.a besökte man en Fru Back i Næstved. I hennes
parkliknande trädgård fanns många vackra och rara växter men det som
väckte störst beundran var en ros som klättrade i ett träd. Man
frågade Fru Back vad det var för en sort och hon svarade att det bara
fanns
det här exemplaret och det var en fröplanta som hennes svåger Valdemar
hade hittat. Bengt fick lov att ta en stickling med sig hem som
lyckligtvis klarade sig
och alla de
Valdemarrosor som finns i Sverige kommer från just denna. |
|
Blush
Damask
Här på Österlen även kallad för “Tant Almas ros”. Alma Mattsson bodde
i Rörum och vid det som var hennes hus finns ett stort buskage av
denna ros. En av sortegenskaperna är att den har ganska lätt för att
bilda rotskott och Alma påstås ha varit ganska generös med att ge bort
dessa till vänner och bekanta och man kan väl anta att många av de
buskar som finns på Österlen har sitt ursprung från just Tant Alma i
Rörum. Sorten är mycket gammal och har varit i kultur sedan åtminstone
1759 |
|
Raubritter
Trots mottagligheten för
mjöldagg en sort jag inte kan låta bli att ta med. Hos oss en av de
sorter som börjar blomma allra sist, inte förrän i mitten av juli, och
fram tills dess är det nästan ingen som vill köpa några plantor. Men,
när så äntligen blomningen börjar och busken blir översållad med
ljuvliga rosa bollar brukar plantorna ta slut i ett nafs. Vi försöker
berätta för våra besökare och kunder om att Raubritter på många
platser (inte hos oss) tyvärr ofta drabbas av kraftiga
mjöldaggsangrepp men detta är information som verkar ha svårt att nå
fram i det lyckorus som uppstår hos potentiella köpare vid åsynen av
denna buske i full blom.
|
|
Alchymist
Att beskriva färgen på en
rossort är ibland lite vanskligt eftersom många faktorer som t.ex
väderlek, utvecklingsstadium, växtplats m.m kan påverka i alla fall
nyansen ganska mycket. Sorten Alchymist vill jag placera i gruppen
“extra svår att beskriva färgen på” eftersom den kan variera mellan
gul, orange , aprikos, rosa och möjligen ännu fler färger, men just i
den här stora färgvariationen ligger kanske också sortens främsta
attraktionskraft. Därmed inte sagt att rosen för övrigt skulle vara
ointressant eller dålig, den har bra doft och är förhållandevis både
frisk och härdig.
|
|
Goldbusch
Rosa rubiginosa (eglanteria),
äppelrosorna har fått sitt namn av att bladen, speciellt efter ett
regn avger en stark äppeldoft vid beröring. Sorten Goldbusch som
tillhör äppelrosgruppen har till skillnad från en del andra förädlade
sorter behållit mycket av den ursprungliga äppeldoften vilket jag
tycker är ett stort plus. På minussidan får man väl lägga att vissa år
på en del platser kan svartfläcksjukeangreppen bli kraftiga.
|
|
Little White
Pet
En remonterande
dvärgform av den gamla klätterrosen Felicite et Perpetue. Botaniskt
sett är alltså Little White Pet en medelhavsros (sempervirens) och även
om denna sort tillhör de härdigare i gruppen så är det här ändå i
första hand något för södra Sverige. Hos oss fryser den ner ända till
markytan de flesta vintrarna men tack vare att de är planterade med
förädlingsstället drygt 10 cm under markytan och sorten har korta
internoder blir det varje sommar en fin tät buske. Little White Pet är
dessutom en av de få sorterna av typen låga rabattrosor som klarar
skuggiga lägen. |
|
Hippolyte
Bland de gammaldags rosorna
i allmänhet och gallicorna i synnerhet finns en del sorter med blommor
som går i en lila nyans. Hippolyte som tillhör just gallicagruppen
tycker vi är en av de allra bästa, inte minst ur
blomvillighetssynpunkt. En del blommor kan ibland om man tittar
riktigt länge och med lite god vilja nästan få en blå nyans. |
|
Sekel
Från det stora landet i
väster (Norge) kommer den här moderna buskrosen. Arne Lundstad som har
förädlat fram sorten var under många år verksam vid Norges
Lantbruksuniversitet där han bedrev forskning och gjorde många olika
försök med rosor. Han var dessutom en mycket produktiv författare med
över 200 olika skrifter och några böcker.
Ett dilemma när man ska fotografera en
ros är om man ska välja ut den allra vackraste blomman eller någon
sorts genomsnittsblomma.
I ärlighetens namn så är inte den här bilden
på Sekel den mest typiska
för sorten. |
|
Russelliana
Kärt barn har många namn
och i Lars-Åke Gustavssons bok “Rosor för nordiska trädgårdar” finns
angivet inte mindre än fem synonymer.
Där framgår också, liksom för många andra gamla sorter, att ursprunget är okänt
liksom att föräldrarna är okända. Hur som helst så är det här en
pålitlig, lättodlad och robust klätterros som visserligen inte
remonterar men ändå har en ganska lång blomningstid.
Här kan du läsa om de
10
första rosfavoriterna.
|